Senvägar och livskvalitét

Ibland när morfar åker hem från Stockholm tar han småvägarna genom Uppland, lite på måfå bara. Han förlorar säkert en timme på det och när mormor undrar vad han håller på med svarar han inte. Tillslut blir hon skitförbannad och då menar han, som det vore det självklaraste, att man vill se lite vackra vyer. Motorvägarna är ju så jävla tråkiga.

Jag gillar resandet. Det är passivt men inte som att ligga och läsa på stranden. Det känns som något händer. Man kommer nån vart. När jag sitter på bussen kan jag koncentrera mig på mig själv och landskapet. Jag kanske ber chauffören ta lite småvägar.