När jag som 16 åring började spela med IFK Aspuddens seniorer lade jag snabbt märket till Johan Carlsson. Bra fotbollsspelare och stark profil. Självklar lagkapten. Det låg något uppenbart mänskligt över honom, och så var han alldeles för konstig för att inte verka intressant.
Det tog några år innan vi sa något till varandra. Och några till innan han tappade bindeln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar