Det blir välkomstlunch strax efter ankomsten. Risvin serveras direkt från dunken, grisblodet är framdukat, likaså en uppsjö av rätter med med fantastiska eller bara udda smaker. Vänner från alla håll tittar förbi, för att säga hej, för en skål mat, för ett glas mijui, för att gå igen. Det hamras och snickras överallt runt omkring. Byn rustas, nya trähus ska stå klara, kanske till turistsäsongen, nu är det bara vinter.

Jag blev anvisad ett rum, kastade in mina väskor och gick raskt vidare.
- Vad koster rummet? frågade jag.
- Du är väl Monas son? Ingen fara, hon kan betala när hon kommer hit.
- Men...