Introducerar

www.myspace.com/viktorjohanssonmusik

Jag läste en text en gång som fick mig att må illa, känna sorg, fysisk smärta, skakningar och sedan tomhet. Det var ett utdrag av verklighet. Är det inte poesins jobb att linda in verkligheten till något hanterbart?

Döda tryggheten

Jag har hamnat i konflikt.
Jag letar efter ett idealtillstånd och lyckas över förväntan. Men det sker inte utan att en del gamla kompisar hälsar på. Tryggheten och jag hängde i vått och torrt när jag var ett litet barn. Vi hade en givande vänskap. Tryggheten skrämde bort en massa fiender som jag idag skulle kalla erfarenheter. Då tyckte jag om det. Nu är detta fiender som jag försöker bli vän med. Enligt nya ideal.

Då kommer Tryggheten tillbaks och vill plåga, oroa, måla fan på väggen, göra sig behövd, livrädd att tappa greppet. Men Tryggheten var inget annat än en falsk kompis. Universum må vara kaos men universum svävar runt mig. Jag är dess enda fasta punkt och bara däri i ligger den verkliga tryggheten. Nu återstår bara en sista strid med min gamla kompis. Tror ni jag kan döda honom för gott?